Jag har också tittat på det gamla 70-talsprogrammet på You-Tube. Riktigt bra, med långsamt och eftertänksamt berättande och en härlig retrokänsla! Jag kopplar till Thomas frågeställningar:
Vad gör bilderna med oss? Vad gör vi med bilderna?
Hur kan bilder fungera som redskap för lärande?
Ta t ex den här målningen av Botticelli; i drygt 500 år har den påverkat människor. En av dessa bilder av den Gudomliga Skönheten som blivit en ikon och alltså existerar oberoende av mänskliga individer. En bild som gör saker med oss ... John Berger beskriver ganska poetiskt (om jag förstod honom rätt) hur gamla målningar genom sin stillhet och sin tystnad skapar en korridor genom tiden till vårt eget ögonblick. Deras relation med tiden och hela vår gemensamma kultur gör dem tacksamma att manipulera. Det är lätt att få något sagt genom att peta lite i en sån här bild.
Jag får lust att arbeta med parafraser igen! (En riktig gammal 70-talsuppgift!) Det var länge sen. Men jag tror knappast att någon av mina elever känner igen "Venus födelse" ...
Kanske måste jag plocka fram modernare ikoner för att väcka deras lust att uttrycka sig?

Vad fint du skriver! Bilder är verkligen underbart att "se"! Många gamla ikoner inom konsthistorien går verkligen att återupptäcka. Själv återsåg jag Giacometti på Louisiana förra sommaren och det satte igång en massa processer i mig som resulterade i att jag jobbade med ett skulpturprojekt med mina elever. Innan återseendet i det vackra rummet på museet var hans skulpturer döda och osedda för mig. Plötsligt ställde de en massa frågor. Vad är en människa? Hur mycket kan man skala bort och vad finns kvar? Jätteintressant!
SvaraRadera/Martina